Turteatern

AUDITION PÅ TURTEATERN!

Öppen audition/workshop för skådespelare 24 april 2022

Teatern Utan Reaktionärer verkar för en experimentfylld, gränsöverskridande och politisk scenkonst för barn, unga och vuxna. Vi vill vara en teater utan konventionella gränser, där högt och lågt blandas och där våra starkaste ledstjärnor är lust, mod och kärleksfull respektlöshet.

Konstnärlig ledare och regissör Marie Nikazm Bakken kommer tillsammans med scenograf och kostymdesigner Julia Herskovits hålla i en heldagsworkshop för skådespelare. Dagen utformas som en workshop där deltagarna gör improvisationsövningar tillsammans. Ingen förberedelse behövs. 

Turteatern får ofta in förfrågningar från skådespelare som önskar jobba hos oss, under denna audition/workshop får vi tillfälle att se nya skådespelare för kommande produktioner och deltagarna får i sin tur en inblick i hur det är att arbeta på Turteatern.

Tid: 24e april, kl 10-16. Lunch 13-14.
Plats: Turteatern, Lilla scen. Lågskärsvägen 13, T-bana Kärrtorp.

Anmälning: Skicka CV och ett par meningar om varför du önskar komma till marie@turteatern.se. Antalet platser är begränsat därför gör en gör en utsållning baserat på vilka kandidater som passar teaterns konstnärliga profil bäst. Sista dag för anmälan 10/4. Besked lämnas senast 14/4.

Turteatern i Kärrtorp söker ny kollega!

Turteatern är en fri scen för scenkonst, en plats för samtal, utveckling och galna experiment. Turteatern är en mötesplats för kollegor och publik, för människor och djur som bor i söderort, för Stockholmare, för personer som reser långväga för att se våra föreställningar, för folk som hatar teater, för folk som älskar teater, för alla som tycker om att ha kul, eller plågas av dålig stämning en stund. 

Vi ser publikarbetet som ett demokratiskt uppdrag och en förlängning av teaterns konstnärliga vision. För oss är teaterbesöket en helhetsupplevelse. Vi vill skapa upphetsande publikkontakt före, under och efter ett besök i vårt hus i Kärrtorp. 

Vi söker dig som har ett starkt visionärt och konstnärligt tänkande kring marknadsföring och som vill ta Turteaterns externkommunikation och publikarbete in i framtiden. 

Arbetsuppgifter:
Som kommunikationsansvarig och producent på Turteatern har du övergripande och operativt ansvar för teaterns all externa kommunikation och publikarbete. Du arbetar också med programverksamhet och övriga arrangemang tillsammans med övrig personal på teatern. Arbetet innebär stor kreativ frihet men också stort ansvar. Vi söker dig som är idérik och konstnärlig, orädd och social men samtidigt en strukturerad, drivande och målinriktad person som kan förvalta Turteaterns konstnärliga vision och innehåll. 

Vi jobbar tillsammans och tycker att det är viktigt att alla kompetenser tas tillvara i det konstnärliga arbetet. I dialog med föreställningarnas konstnärliga team och teaterns ledning ansvarar du för att utveckla kreativa koncept för att bäst kommunicera teaterns föreställningar och övriga repertoar. Du är van att göra målgruppsanalyser och hitta smarta sätt att nå ny och oväntad publik men också bygga långsiktiga relationer. 

Du ansvarar för allt från planering till genomförande. Från att göra kommunikationsplaner, riskanalyser, ansvara för tidplan och budget, vara beställare och redaktör för trycksaker och annat visuellt material till att ”klistra kuvert”, printa egna programblad, bildbearbetning och visst grafiskt underlag samt initiera och genomföra programaktiviteter, samtal och arrangemang kopplat till repertoaren. Du ansvarar även för vår hemsida, sociala medier, pressarbete, annonsering och distribution av trycksaker samt sälj av våra barnproduktioner, både på egen scen och på turné.

Vi söker dig som:

• Har högskoleutbildning eller motsvarande inom kommunikation/produktion och dokumenterad arbetslivserfarenhet inom området.
• Jobbat med scenkonst, eller annan typ av kultur.
• Är van att driva och initiera egna arrangemang.
• Har arbetat redaktionellt med exempelvis digitala kanaler och trycksaker. 
• Är van att publicera, hantera och moderera sociala medier. 
• Är bra på att uttrycka dig i tal och skrift på svenska.
• Har god kännedom om den visuella delen av kommunikation och förståelse för färg, form och bilds betydelse.
• Har erfarenhet av WordPress och Mailchimp (eller annan tjänst för nyhetsbrev).
• Har stor erfarenhet av samarbete med grafiska formgivare, fotografer samt att beställa tryckeritjänster.
• Har arbetat med pressbearbetning och PR.
• Kan göra enklare grafiska underlag samt bildbearbetning i Photoshop och InDesign.
• Kan redigera video.
• Trivs med att arbeta både självständigt och i grupp. 
• Har tidigare erfarenhet av arbete med kultur för barn och unga.
• Har lätt för att samarbeta med kollegor och externa samarbetspartners.

Meriterande:

• Du har jobbat med idéarbete och genomförandet av kampanjer, kanske hos en reklambyrå eller kommunikationsbyrå.
• Du har erfarenhet av biljettsystem, känner till Kulan samt andra teaterrelaterade databaser och miljöer.
• Du har erfarenhet av projektledning och produktion av kulturarrangemang, arenor eller mötesplatser.

Vi lägger stor vikt vid personlig lämplighet.

Om tjänsten
Anställningsform: Tillsvidare. Provanställning 6 månader.
Omfattning: Heltid, 40 timmar/vecka.
Tillträde: 1 april eller enligt överenskommelse. 
Lön: Fast lön enligt överenskommelse. 
Kollektivavtal: Turteatern är medlemmar i Teatercentrum och följer kollektivavtal för fria professionella grupper mellan Teatercentrum och Teaterförbundet.

Intresserad? 
Skicka ditt CV tillsammans med personligt brev till: jobb@turteatern.se.

Sista ansökningsdag: 2022-03-07. Vi behandlar ansökningar löpande.

För mer information om tjänsten, kontakta verksamhetsledare Siri Nyke, 070-7996946, siri@turteatern.se eller konstnärlig ledare Marie Nikazm Bakken, 070-0747727, marie@turteatern.se

Teatern Utan Reaktionärer verkar för en experimentfylld, gränsöverskridande och politisk scenkonst för barn, unga och vuxna. Vi vill vara en teater utan konventionella gränser, där högt och lågt blandas och där våra starkaste ledstjärnor är lust, mod och kärleksfull respektlöshet. Turteatern finns i Kärrtorp söder om Stockholm. Vi har en stor och en liten scen samt en foajéscen. Utöver våra egna produktioner tar vi även emot nationella och internationella gästspel samt upplåter våra lokaler för residens. Turteaterns fasta personal består av en verksamhetsledare, konstnärlig ledare, kommunikationsansvarig, teknisk samordnare och tekniker.

Turteatern har bland annat satt upp föreställningar som Stolthet och fördom, teaterföljetongen Vikingarna på Helgeland, Det sista Eposet, Äldreomsorgen i övre Kågedalen och Den svenska apans hundra röda drömmar.

Inställt – Stjärnkalaset Östra gästar Turteatern i vinter

EVENEMANGET INSTÄLLT!

26 – 27 januari 2022 arrangerar Teatercentrum en av landets större
utbudsdagar där en mängd professionella fria teatrar presenterar sina
repertoarer av scenkonst för barn och unga, från förskolan till
gymnasieåldern.

Under två dagar presenteras 39 programpunkter på flertalet spelplatser runt om i Stockholm, och en av dessa platser är Turteatern! Vi kommer att ta emot utomstående akter och även spela vår egen barnproduktion Nosferatu 2 – Vampyrens återkomst som är en del av Stjärnkalasets utbud.

Till detta arrangemang bjuder Teatercentrum in kulturombud, lärare eller
pedagoger inom skola och förskola, konsulenter, kultursekreterare,
teaterföreningsarrangörer och kultursamordnare att komma och titta.

Om Teatercentrum: Teatercentrum arbetar på ett nationellt, regionalt och
lokalt plan för att vara en stark röst för den fria teaterkonsten i
Sverige och för att ge sina medlemmar stöd i arbetsgivar- och
organisatoriska frågor. Teatercentrums uppdrag är att öka kännedomen om
den fria professionella teaterkonsten och dess villkor och att verka för
förbättrade förutsättningar för medlemsteatrarna i hela Sverige.

Verksamheten bedrivs både ur ett samlande nationellt perspektiv och ur
ett regionalt perspektiv. Teatercentrums kanslier finns Stockholm,
Göteborg, Piteå och Malmö. Därtill en nationell verksamhetsledare i
Stockholm samt en konsulent barn och unga och ekonom i Malmö.

ÄNTLIGEN LANSERINGSFEST!

2020 var det 50 år sedan Teatern Utan Reaktionärer startade i en källarlokal i Gamla stan. Det gör oss till Sveriges näst äldsta fria teatergrupp (efter Fria teatern). Detta uppmärksammar vi bland annat genom en jubileumsantologi. Antologin har under året publicerats digitalt i fem delar och kommer nu ut som tryckt bok. Varje bok är numrerad och innehåller en unik märkning från Turteatern. Bara en sådan sak.

3 december kl 18.00 har vi lanseringsfest på teatern! 

Utöver möjligheten att köpa boken som innehåller hela vårt 50-åriga liv kommer kvällen att bjuda på hemlig underhållning. Program TBA. Baren har såklart öppet!
O.S.A. till biljett@turteatern.se

INFORMATION GÄLLANDE COVID-19:
Enligt regeringens senaste riktlinjer tillämpar vi regeln om vaccinbevis på tillställningen. Alla besökare kommer att få visa sitt vaccinbevis samt legitimation i kassan vid ankomst. Detta gäller alla över 18 år. Om du inte redan har ett kan du hämta ditt vaccinationsbevis här: https://covidbevis.se/vaccinationsbevis-web/
Om du av medicinska skäl inte kunnat vaccinera dig behöver du ta med ett läkarintyg och visa i dörren. 

Är du sugen på boken men kan inte närvara på festen? Beställ boken här!

Vi välkomnar Gunnar Rytterås!

Vi har fått en ny tekniker! Välkommen till huset Gunnar!

Berätta lite om din bakgrund. Hur kom du in på teaterspåret? 
Teater har alltid varit mitt liv: tortera klasskompisar under Roliga timmen, elevens val, estetprogrammet. Men jag kommer från ett litet samhälle i Skaraborg, så utbudet av teatersalonger och resurser var en smula lågt. Så, så fort jag hade möjlighet gav jag mig av till Göteborg, gick folkhögskola, blev teaterpedagog och försörjde mig som arbetslös skådespelare. Det visade sig inte vara hållbart i längden, och jag började ändra bana.

Teater Aftonstjärnan tog in mig som teatervaktmästare, och sen tog Göteborgsoperan och satte mig på scengolvet med en sopkvast i handen. Där fick jag lära mig grunderna i scenteknik och när tjänsten tog slut blev jag rekommenderad till en musikal som skulle till Stockholm.

Här 15 år senare är jag nu, scentekniker, dekorbyggare, scenmästare och ibland rekvisitör, burleskartist och vaktmästare.

Vad ser du fram emot i arbetet på Turteatern?
Jag är spänd att få börja jobba hos den bästa frigruppen Turteatern efter år som scenarbetare på Oscarsteatern och Scenmästare för Opera på Läckö Slott.

Det ska bli kul att jobba närmre den kreativa processen, nyttja all erfarenhet jag har från att vara bakom, på och framför scenen, till att vara en stor del av Turteaterns kommande, storslagna epok.

Levande namnarkiv

Här har vi samlat namnen på alla personer som verkat på Turteatern fram till idag. Saknas någon, eller vill du inte vara med? Kontakta oss på info@turteatern.se

Adriana Savin, Agnes Kenttä, Agnes Östergren, Aina Bergh, Akke Nordwall , Albin Grenholm, Albin Werle, Aleksa Lundberg, Alexander Ohakas, Alexander Wiig, Alexander Öhrstrand, Alexandra Pallfy, Alica Tserkovnaja, Alice Hillbom Rudfeldt, Alice Månsdotter Wiklund, Alma Winkler, Alvaro Owalle, Amanda Apetrea, Amanda Davin, Amanda Fritzén , Amanda Högberg, Amanda Nyman, Amanda Roynesdotter, Amil Drissi, Amina Winkler , Anders Granell, Anders Åberg, Anders Mellström, André Kaliff, André Nilsson, Andrea Björkholm, Andrea Edwards, Andreas Forner Lindahl, Anette Kischinowsky, Angela Wand, Angelina Hammerlund, Anita Nyman, Anita Sellman, Anja Bergum, Anja Kjellin, Anja Landgré, Anja Lek Paulsson, Anja Löfgren, Ann Falk, Ann-Marie Fritiofsson, Anna Aldén, Anna Edoff, Anna-Frida Forslund, Anna Hellandsjö, Anna Jondelius, Anna-Karin Håkansson, Anna Ladegaard, Anna Lagerqvist, Anna Sällström, Anna von Bredow, Anna Wadström, Anne Hellandsjö, Anne Jonsson, Anneli Martini, Annie Hagvil, Annika Tosti , Anton Halla, Antonio Tengroth, Aron Isaksson, Aron Junker, Asta August, Aurelia Le Huche, Bahar Pars, Bengt Carlsson, Bera Järås, Bernt Ström, Bianca Traum, Binyam Haile, Birgit Hageby, Bitte Palm, Björn Linder, Björn Runeborg, Britta Persson, Börge Jansson, Camilla Monsén, Camilla Sjögren, Camilla Waltin, Carina Ehrenholm, Carl Gustavsson, Carolina Oscarsson, Caroline T Nilsson, Carsten Palmaer, Cecilia Björklund, Cecilia Göhl, Cecilia Walles, Charlotta Gurestam, Charlotte Lewenhaupt, Chloe Derrouaz, Chrisander Brun, Christer Boustedt, Christer Simion-Malmcrona, Christian Sahlström, Christina Gottfridsson, Christoffer Skogsmo, Christopher Lehmann, Clara Nergårdh, Clary Westerström, Cleo Boman, Dag Thelander, Daniel Aldenmark, Daniel Austern, Daniel Rossetti, Daniel Söderlind, Daniel Vegerfors, Daniel Åkerström-Steen, Daniela Krestelica, David Arnesen, David Danielsson, David Härenstam, David Larsson, David Rangborg, David Sigfridsson, Dina Luterkort, Ebba Petrén, Eddie Edvinsson, Edwin Safari, Eliisa Erävalo, Elin Henriksson, Elin Skarin, Elinor Entell, Elisabeth Frick, Elize Arvefjord, Ella Carlefalk, Ella Rudfeldt, Ella Schartner, Ellen Lindhagen, Ellen Norlund, Ellika Lindström, Elsa Hammarström, Elvira Roos, Em Silén, Emelie Carlsson, Emelie Florén, Emelie Henriksson, Emil Brulin, Emil Malmsten, Emilia Bongilaj, Emily Bergström, Emm Davin, Emma Broström, Emma Krafft, Emma Lundqvist, Emma Mierse, Emma Molin, Emma Palmqvist, Emma Örn, Eric Sjögren, Eric Stern, Erica Agerås, Erik Brolin, Erik Gavelin, Erik Holmström, Erik Petersen, Erik Svensson, Erik Uddenberg, Erika Böös, Erika Lindahl, Erika Magnusson, Esteban Soto, Ester Kulovuori, Ester Uddén, Ethel Berg, Eva Gröndahl, Eva Hägerstrand, Eva Johansson, Eva Rexed, Eva-Maria Dahlin, Evelina Jensen, Ewa Wallin, Fabian Hedlund, Fanny Hedenborg Högqvist, Fanny Twardomanski, Felicia Nielsen, Felisia Westberg, Filip Nyström, Fredrik Arsaeus Nauckhoff, Fredrik Floen, Fredrik Lundqvist, Fredrika Frykstrand, Freja Hallberg, Frida Amnow, Frida Beckman, Frida Josefin Österberg Nilsson, Frida Tiger, Frida Ullander, Froste Myrin, Gabriel Widing, Gael Kunsingla, Georgina Bown, Gloria Hao, Gunilla Heilborn, Gunnar Ekman, Gunnar Eriksson, Gunnar Rytterås, Gus Loxbo, Gustav Englund, Gustav Kling, Gustav Levin, Göran Bohman, Göran Martling, Göran Nilsson, Göran Wendel, Görel Schönbäck, Gösta Ekman, Gösta Wälivaara, Hampus Hallberg, Hanna Bylund, Hanna Carlsson, Hanna Dawit, Hanna Johansson, Hanna Kjelldin, Hanna Rönnbäck, Hannele Philipson, Hannes Meidal, Hans Appelqvist, Hans Sandquist, Hans Österlund, Harriet Nordlund, Harry Friedländer, Hedvig Nordling, Helena Granström, Helena Sandström, Henrik Danielsson, Henrik Jäfvert, Henrik Wenne, Hilda Junker, Hilda Ohlsson, Hilda Rydman, Håkan Hede, Ida Lindfors, Ida Mirow, Ida Wallfelt, Ingalill Rydberg, Ingrid Meling Enoksen, Isabel Reboia, Isabell Skarby-Hay, Isabelle Oldenqvist, Isolode Jobarteh, Jacob Nordquist, Jamil Drissi, Jan Bandel, Jan Borén, Jan Gouido, Janna Granström, Janne Tavares, Jarmo Raasakka, Jenni Godoy, Jenny André, Jenny Antoni, Jenny Nordmark, Jens Waltin, Jesper Feldt, Jessica Hedin, Jessica Liedberg, Jessica Ranefall, Jimmy Meurling, Joakim Narrin, Joakim Saeden, Joakim Thelin, Joan Wandin, Joanna Dahlgren, Joel Dannerup, Joel Holmgren, Joel Ödmann, Johan Bjällsäter, Johan Hafezi, Johan Huldt, Johan Rabaeus, Johan Schildt, Johan Stavring, Johan Sundén, Johanna Holmström, Johanna Lazcano, Johanna Mårtensson, Johanna Malm, John Alexander Eriksson, John-Paul Zaccarini, Jonas Dillner, Jonas Eriksson, Jonas Jörneberg, Jonas Nilsson, Jonas Reinicke, Jonas Söderqvist, Jonas Wessman, Jonatan Lenman, Jonathan Sandberg, Jonna Bergelin, Josef Moberg, Josefin Larsson, Josefin Larson Ohlin, Josefin Peters, Josefina Björk, Josefine Larsen, Joséphine Wistedt, Jovanna Ramaeus, Julia Fahlgren, Julia Gumpert, Julia Hedander, Julia Herskovits, Julia Lindblom, Julia Mård, Julia Rising, Julie Finnved, Jörgen Darfelt, Kajsa Grytt, Kajsa-Lisa Larsson, Kalle Sörnäs, Karin Bengtsson, Karin Isaksson, Karin Lingtorp, Karl Sanner, Karolina Willebrand Vinnberg, Katarina Krogh, Katarina Wiklund, Katinka Richter, Kenneth Bergström, Kersti Björkman, Kerstin Blomquist, Kerstin Eriksson, Kerstin Lundmark, Kerstin Weimers, Kettil Medelius, Kevin Eriksson, Kim Theodoridou Bergquist, Klara Backman, Klara Enervik, Klara Granberg, Kristian Persson, Kristina Viiala, Kundali Löfstrand, Lars Ahlsman, Lars Bringås, Lars Helgeson, Lars Mellfors, Lars Rudolfsson, Lars Wiberg, Lasse Söderman, Leif Forstenberg, Leif Hultkvist, Leif Nilsson, Leif Svensk, Lena Bondeson, Lena Dahlman, Lena Granhagen, Lena Lindgren, Lena Lundström, Lena Stefensson, Lena Wretblad, Lennart Clemens, Lilian Pettersson, Lillemor Mårtenson, Lina Birgersson, Lina-Lea Zimmerman, Linda Birgersson, Linda Sandberg, Linda Sandström, Linn Hilda Lamberg, Lisa Angbäck, Lisa Dalenius, Lisa Ewertson, Lisa Hugosson, Lisa-Katarina Jonsson, Lisa Linnertorp, Lisa Lundmark, Lisa Parkrud, Lisen Rosell, Liv Elf Karlén, Livia Hiselius, Logi Tulinius, Loke Lassen, Lola Zackow, Lorenz Kabas, Lotta Beling, Louise Rich, Louise Åkerman, Lovisa Andersson, Lucas Krüger, Lukas Shottenius, Madeleine Rönnerdahl, Madelen Evertsson, Magnus Ehrener, Magnus Larsson, Magnus Lantz, Magnus Mark, Maia Hansson Bergqvist, Maja Flygare, Maja Frykberg Andersson, Maja Gundberg, Maja Kall, Majli af Ekenstam, Majula Drammeh, Malin Averstad Ryd, Malin Peter, Malin Sahlstedt, Malle Jöever, Malte Sjöstrand, Malva Tyllström, Manda Rydman, Manda Stenström, Manne Hedén, Marc Davin, Marcus Johansson, Marcus Vögeli, Margareta Lundberg, Markus Granqvist, Maria Ljuslin, Maria Starck, Maria Zackrisson Mortensson, Mariam Namow, Marie Ahl, Marie Callesen, Marie Feldtman, Marie Lager, Marie Moberg, Marie Nikazm Bakken, Marie Sjaa, Marie Öhrn, Marika Holmström, Marina Berggren, Marko Lazarevic, Marta Andersson-Larson, Marta Khamenko, Martha Rasmussen Lubiana, Martin Christensen, Martin Eklund, Martin Karlsson, Matilda Nyberg, Mathias Wiik, Mathilda Guve, Mathilda Spaton Goppers, Mats Hummel, Mats Jadin, Mats Persson, Mats Sahlström, Mats Qviström, Mattias Abrahamsson, Mattias Broberg, Mattias Lech, Maurits Elvingsson, Maya Berggren, Mia Benson, Michial Kallaanvaara, Michal Axel Piotrowski, Micke Seid, Mickel Löfvenius, Mika Oijens, Mira Svanberg, Miriam Forsberg, Mirjam Gelhorn, Moa Backman, Moa Johansson Maliniemi, Moa Niclasson, Monalis Hässelbäck, Monkia Almqvist Lovén, My Areskog, Mårten Gertow, Nadja Hjorton, Neval Kapan, Niclas Lindgren, Niclas Malmcrona, Niklas Valenti, Nikolai Lindholm, Nils Brandt, Nils Granberg, Nils Harning, Nils Poletti, Nils Wall, Nina Ramsby, Nina Rudawski, Ninni Synnefors, Norunn Standal, Ole Forsberg, Olle Axén, Olle Jernberg, Olle Rameus, Olle Svensson, Olle Törnqvist, Olof Svenblad, Olof Willgren, Oscar Andersson, Oskar Thunberg, Osnát Opatowsky, Otto Milde, Ove Samsioe, Patrik Bogårdh, Patrik Johansson, Patsy Lassbo, Paula Brandt, Paula Stenström Öhman, Paulina Mellqvist, PC Jersild, Per Sandberg, Per Sandborgh, Peter Edding, Peter Harrysson, Peter Schildt, Philip Panov, Pia Gyll, Pia Olby, Pierre Dahlander, Pierre Tafvelin, Pontus Plaenge, Priscilla Enström, Py Huss-Wallin, Raimo Nyman, Rasmus Luthander, Rebecca Westholm, Rebecka Carlsson, Rebecka Holmström, Reidun Alfvén, Rickard Hasslinger, Rikard Lekander, Robert Sjöblom, Robert Wiberg, Robin af Ekenstam, Robin Ahlqvist, Rosali Grankull, Ruben Lopez, Runa Borch Skolseg, Rune Hallberg, Saemundur Grettisson, Sally Palmquist Procopé, Sam Johansdotter, Samuel Ellemark, Samuel Karlsson, Sandra Huldt, Sandra Redlaff, Sanna Sundqvist, Sannah Nedergård, Sanne Skjervik, Sanni Breisch, Sara Bohman, Sara Franceschi, Sara Karkkonen, Sara Ribbenstedt, Shada-Helin Suhaw, Sigrid Lerche, Siiri Eriksson, Siri Areyuna Wilhelmsson, Siri Carlheim-Gyllensköld, Siri Frances, Siri Nyke, Snöret Lindén, Sofi Gregersdotter, Sofia Anner, Sofia Berg-Böhm, Sofia Cronström, Sofia Fredén, Sofia Linde, Sofia Palmström, Sonja Lund, Sophie Stigfur, Staffan Bråsjö, Stefan Johansson, Stefan Lindberg, Stefan Ringbom, Stefan Skärlund, Sten Elvström, Sten Lonnert, Susanna Hedin, Susanna Wiklund, Syssela Nelander, Tanne Uddén, Tanya Byrne, Teemu Kippola, Teresia Pettersson, Therese Jonasson, Therese Söderberg, Thi Asplund, Thomasine Boris-Möller, Thor Hartman, Thora L Norgård, Tilda Aspelin, Tobias Eui Young Mattson, Tobias Hyllander, Tom Rejström, Tomas Engström, Tommy Johnsson, Torbjörn Astner, Torulf Lööw, Tova Gerge, Tove Edfeldt, Tove Fryklund, Tove Simonsen, Ulf Eklund, Ulla Forstenberg, Ulpu Saali, Urban Wrethagen, Vera Hulme Geber, Veronica Kurba, Victor Ström, Victor Trägårdh, Victor von Schirach, Viktor Löfvenius, Viktor Wiström, Viktoria Kahn, Vilma Seth, Viola Florin, Viveka Englander, Yauheni Bodak, Ylva Törnlund, Yonna Levy-Nilsson, Yngve Dahlberg, Yvonne Elgstrand, Yvonne Kahn, Yvonne Lundeqvist, Yvonne Sjöblom, Åsa Clara Örn, Åsa Edgren, Örjan Säll

INTERVJU: Daniel Rossetti

Daniel Rossetti är musiker, kompositör och journalist. Han började jobba på Turteatern med UngaTur 2005, och har gjort musik till flera av Nils Polettis uppsättningar, bland annat Mordet på Marat, Den svenska apans 100 röda drömmar och senast Sånger för Norden.

”Plötsligt var vi 40-50 pers som skulle göra något stort tillsammans”

Mordet på Marat – sommaren 2005

Mötet med Turteatern blev början på min bana inom teatervärlden. Det skulle komma att bli ett rätt omtumlande möte. Jag hade varit i lokalerna i Kärrtorp flera gånger tidigare, men mest på små kabaréer eller någon visafton. Den här gången skulle jag för första gången skriva musik till en hel teaterföreställning, tillsammans med min kompanjon Janne Tavares. Jag hade aldrig gjort något liknande tidigare.

Året var 2005, jag var 23 år. Teatergruppen UngaTur hade bildats året innan, och satt upp en första föreställning. En ganska konventionell uppsättning, som kanske inte gjorde några djupare avtryck. Men det som skulle göras nu till sommaren var något annat. Något helt annat. Plötsligt var vi 40-50 personer som skulle göra något stort tillsammans. Det är så jag minns det. Som att vi inte fattade vad vi höll på att skapa, vad som höll på att hända, men att alla kände på sig att det skulle bli något speciellt.

Det var Nils Poletti och Carina Ehrenholm som drog ihop oss. En del hade varit med i gänget runt UngaTur tidigare. Några gick på förberedande utbildningar inom scenkonst, ett fåtal hade redan kommit in på högskolor. En del var, som jag, helt nya i teatervärlden. Vi var unga och oförstörda av arbetslivet. Det var sommar och det kändes som att allt var möjligt. Ja, det låter som en romantisk dröm, och det var exakt så det kändes.

Vi fick husera på Turteatern på sommaren, när den ordinarie verksamheten tagit sommarlov. På den tiden låg teatern nere på torget i Kärrtorp, i Reflexens lokaler. Där ute i förorten hade vi vår egna värld. Det fanns en sådan frihet i att få en – visserligen liten, men ändå – hel teater för oss själva. Där vi genom att skapa någonting tillsammans skulle utbilda oss inom scenkonst. Det var så Nils pratade om det. Att vi inte skulle låta skolor och lärare ge oss ett facit. Att vi skulle hitta vägarna själva, men tillsammans.

Det var inte alltid lätt att få ihop allt. Vi var oerfarna och jättemånga. Men sommaren var lång och, som jag minns det, var det alltid bra väder. För det mesta var vi glada. Våra Öppen scen-kvällar i foajén var fullsatta. Anekdoterna från den här tiden är oändliga.

Föreställningen var Mordet på Marat av Peter Weiss. Inte den enklaste texten. Men vi satte tänderna i manuset, kanske med ungdomligt oförstånd. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till, men jag och Janne lyckades skriva musik för en sjumannaorkester och ha ytterligare 30 skådespelare på scen som sjöng och dansade. Det blev något speciellt. Plötsligt fick vi fina recensioner i stora tidningar och på radio. Plötsligt hade teatervärlden öppnat sig för oss.

Jag tror att alla som var med den första sommaren på torget också minns tiden som något väldigt speciellt. Resultatet, själva föreställningen, blev bra och väldigt uppskattad. Men det är nog mer det att vi gjorde det själva som var grejen. Nu kunde vad som helst hända. Nästa blev en fånig kabaré. Efter det en galen version av Strindberg. Sen en teaterfestival! (Paradiso, som fortfarande rullar på på Turteatern.)

När man idag tittar på gruppbilden på det glada amatörgäng som vi ju ändå var där sommaren 2005, de 40-50 galningarna i Mordet på Marat-gänget, så är det några som valt andra banor i livet, men väldigt många som idag jobbar med scenkonst. Det är inte heller helt ont om nuvarande chefer inom Teatersverige på den bilden. Kanske gjorde ändå sommaren 2005 i Kärrtorp ett litet avtryck i teaterhistorien.

”Varför väljer trettio ungdomar att arbeta i månader med en två och en halvtimmes föreställning om besvikelsens epok?” frågade sig en recensent. Innan vi började jobba hade jag ingen aning. Men efteråt kändes svaret självklart. Att själva få skapa vårt konstnärliga uttryck, och hitta vårt sätt att arbeta, innan vi formats allt för mycket av arbetsliv och utbildningar, det är faktiskt en ovärderlig erfarenhet. Det betydde väldigt mycket för mig, både som människa och som musiker och kompositör. Det har blivit många små och stora föreställningar sedan dess, på och kring Turteatern och på andra ställen, men ingenting har liknat Mordet på Marat sommaren 2005.

Tack, Turteatern, för att du lät oss vara i dig ett tag.

Skrollan – En anekdot från Nils Poletti

När jag satte mig ner för att skriva om tiden för UngaTur fick jag akut skrivkramp. Hur ska jag kunna sammanfatta dessa extremt intensiva år i en liten text? Vad och vilket av alla minnen ska jag välja? Tiden vid UngaTur präglas av extremt hårt arbete, väldigt lite pengar, vänskap, fester och stor kreativitet. Jag hade som ambition med hela projektet UngaTur, att vi skulle förvandla, det enligt mig tråkiga svenska teaterlandskapet, fostra en generation skådespelande regissörer, utbilda mig själv, visa att det går att inte ”bara vara skådespelare” utan scenkonstnär och att ingenting var omöjligt. Det måste jag säga att jag och vi verkligen lyckades med. Men att älta skryt och självbekräftelse hör inte hemma i detta hav av UngaTur-minnen. Därför tänkte jag fokusera på en specifik anekdot. Ett för mig lika obehaglig som förhoppningsvis underhållande minne i så kallad sann UngaTur-anda.

Mitt minne infinner sig vid tiden för den famösa och anekdotrika festivalen Paradiso. Vi hade med vår gudomliga hybris, som vi uppnått med framgångarna från Mordet på Marat och Näktergalen i Wittenberg, beslutat oss (mot bättre vetande) att skapa en scenkonstfestival där hela vår enorma trupp skulle uppnå ytterligare en nivå av halsstarrig scenkonst. Fyra stora produktioner skulle produceras under en sommar då vi normalt, med andan i halsen tidigare rått ihop en. Roten ur Norén i regi av Fredrik Lundqvist, Hedda Gabler i regi av Anna von Bredow, Oskuld och arsenik i regi av Erik Holmström och Parsifal med mig som dramatiker och regissör och med Jan Tavares som kompositör och kapellmästare. Efteråt förstod jag faktiskt inte hur vi tänkte. Jag brukar fortfarande säga när jag jobbat riktigt hårt att: “nu är jag nästan så trött som jag var under Paradiso”. Vi var flera som jobbade dygnet runt hela det ”sommarlovet” och festade som idioter. Inga, mig veterligen före eller efter festade som vi. Hursomhelst, i föreställningen Parsifal så ville jag sätta publiken på scen och använda den publika salongen som scen men jag var också inspirerad av en åkattraktion på Disneyworld (tror att det var Michael Jackson-attraktionen). Jag ville att själva gradängen publiken satt på skulle röra sig, både i sidled och framåt och att scenutrymmet under föreställningen skulle krympa och mot slutet bli till absurda mått. Denna idé uppstod också i sammanband med att Teaterhögskolan i Stockholm stod inför en flytt och jag lagt ögonen på just en större rullbar gradäng som då befann sig i Teaterhögskolans gymnastiksal. Eftersom jag genom skolan lyckats skapa teaterkurser för alla medverkande kan en ju tänka att skolans ledning och KU (det konstnärliga utvecklingsarbetet på högskolan, red.anm) på den tiden var samarbetsvilliga och härliga, tyvärr var det snarare motsatsen och det krävdes alltid oändligt mycket tjat, smicker, manipulation och kohandel för att uppnå mina mål. Att jag lyckades få denna rullbara gradäng gratis med löfte om att jag hämtade den själv förvånar mig än idag men kan bara härledas till flytten och min tärande envishet. Men. Föga anade jag att denna gradäng, denna förbannade-av-högre-onda-makter-gradäng, skulle ta så mycket av mig … 

Jag är inte i regel vidskeplig, jag tror inte att objekt kan härbärgera ondska och/eller ha ett medvetande och bära en illvillig list. Men denna gradäng är ett undantag. Det började redan med nedmonteringen och transporten. Själva isärplockandet var emot oss och vi var egentligen för få för det uppdraget. Fingrar klämdes, naglar blev blå och hur de nu fått in gradängen i denna gymnastiksal var också en gåta då det visade sig extremt svårt att lirka ut de olika delarna. Vidare var lastbilen för liten och vi fick åka löjligt många omgångar. Men till slut var äntligen delarna i Kärrtorp och även om ihopsättandet inte var lika omständligt som isärplockandet så visade det sig att gradängen bara kunde rullas fram och bak och inte åt sidan som var som hela idén, att folk skulle kunna se i ett storslaget scenbyte hela publiksalongen som Klingsors vilda blomflickeskog. Jag beslöt mig för att, i den redan mycket begränsade budgeten, köpa rullbara hjul så att effekten jag önskade skulle uppnås. De befintliga hjulen gick dock inte att plocka bort då de var fastsvetsade. “Så då får vi väl svetsa fast våra rullbara hjul då, tänkte jag”, men insåg snabbt att vi behövde nya större hjul då de befintliga hjulen hindrade rörelsen. Ytterligare en tidskrävande resa och ännu mindre pengar. 

Varken jag eller någon i gruppen kunde svetsa, men jag visste att Turteatern hade en svets, så vi behövde “bara” hitta en svetsare. En kompis-kompis-kompis sade sig kunna svetsa emot en mindre betalning och äntligen trodde jag allt skulle lösa sig. Hjulen svetsades fast men kompis-kompisen tog faslig tid på sig och jag kände att hela den här situationen började stoppa upp repen. Det var jag då besjälade eller namngav henne, gradängen alltså, såsom en kanske namnger en problematisk bil eller båt. Hon fick namnet Skrollan, ett måhända passivt aggressivt men ändå kreativt sätt att hantera den stress som sjöd i mig. Vad händer då, när hjulen är på plats? Vid första sidorörelsen med gradängen lossnar majoriteten av hjulen. Svetsaren säger att det är för mycket vikt och vi nog behöver köpa fler hjul… Till hjulaffären för tredje gången med ännu fler dyra hjul och ”svetsaren” svetsar parallellt med repetitionerna och jag börjar hata den här rullidén. Hjulen fortsätter att lossna och kompis-kompisen behöver jobba mer än överenskommet och börjar gnälla om mer betalt, och jag har inte en gång fått testa min idé och premiären närmar sig. 

Jag hatar Skrollan, svär och bannar, första provpublikssittning, fler hjul lossnar, svetsas fast igen, jag inser att jag ska vara glad om gradängen kan åka lite åt vänster i vår storslagna scenövergång, that’s it. Scenerier görs om. Parallellt pågår arbete med de tre andra produktioner som undrar när den konstnärliga ledaren ska komma och titta på genomdrag och i en av produktionerna ska jag även medverka som skådespelare. Jag drömmer feberaktiga ångestdrömmar om Skrollan, börjar ana att det råder någon slags förbannelse över henne. Premiärvecka och varje publikdrag lossnar hjul och vi måste köpa mer material till svetsen och betala mer till ”svetsaren” för pengar som inte finns. Mitt CSN sinar. På premiären hör jag hur ett hjul lossnar under föreställningen och tänker att snart som en grand finale för Skrollan faller hon väl ihop på själva premiären. Jag brukar i regel tycka om mina premiärer, vara stolt och glad över allas gemensamma arbete och hur väl det landar hos publiken, men minns just Parsifalpremiären som en ovanligt surig premiär för min del, inte för att det gick dåligt eller att ensemblen inte gjorde gott ifrån sig utan att den onda, satans vidriga Skrollan stulit så mycket tid, liv, rep och ro av mig. Vill minnas att jag hade ett så kallat uppriktigt, måhända berusat samtal med Skrollan som jag nu är helt övertygad om har både medvetande och illvilja, särskild illvilja mot mig personligen. Jag berättar hämndgirigt att när väl sista föreställningen är slut ska jag med stor vällust plocka isär henne, såga sönder henne och dumpa gradängresterna på tippen. Hon svarar inte men jag känner att hon liksom vet att hon kommer få sista skrattet.

Sista föreställningen kommer, folk vet att jag liksom numera har en minst sagt infekterad relation till Skrollan, men de inser inte allvaret och djupet i mitt hat. Återigen visar det sig vara svårt att ta isär henne och återigen är vi för få. Fingrar kläms, naglar blir blå. Men jag kämpar på tappert och full av hämndlust. Jag tänker att nu hämtar jag vinkelslipen för att få detta att gå fortare och detta med det höga nöjet på min, inte Skrollans sida. Vinkelslipen skär in i Skrollan och trots att jag bär skyddsglasögon får jag på något djävla vänster en järnflisa i ögat och måste avbryta. Trots tvätt av ögat så blir jag halvseende resten av dagarna, för det tar dagar att plocka ner henne. Men enögd strider jag med infernaliskt hat varvat med ciggpauser och järnflishosta. Inte ens när Turteaterns vinkelslip går sönder ger jag mig. Tillslut är hon bärbara småbitar. Jag har vunnit. Hon åker på tippen och jag har hävt förbannelsen. Jag kan andas ut. Men. Föga anade jag mina kamraters gruvliga humor med Fredrik Lundqvist i spetsen. Istället för att dumpa Skrollan, eller hela Skrollan, stämmer de träff med min vän och skolkamrat och inneboende Michael Jonsson och lägger två delar av denna diaboliska mara i min säng(!). Jag minns att jag åkte hem efter en hård städdag på Tur men ändå lätt i sinnet då jag – och inte Skrollan– fick sista ordet. Döm om min förvåning och jag ska vara uppriktig – min skräck. Mina vänner ville skämta med ett genialt skämt men jag kände mig som i en skräckfilmen Annabelle (den besatta dockan) fast med Skrollan. Där låg hon i det intimaste, på mina kuddar, där jag feberdrömt om henne, gnisslat tänder och legat sömnlös. Hon fick sista ordet.

/Nisse

KVINNOR, SKOG, BITCHAR OCH VAMPYRER – här är höstens premiärer på Turteatern!

HÖSTEN NALKAS!

Turteatern fortsätter att spela för publik och släpper nu biljetter till 2 urpremiärer och 1 gästspel i höst. Bland annat presenterar vi Hagar Malin Hellkvist Sellén och hennes nya koreografiska verk Kvinnor och skog, en skogsstudie om kvinnors relation till skogen i historien, samtiden och framtiden. Vi glädjer oss så att det riktigt stramar i tarmen!

Först ut för säsongen är gästspelet Bitch av Eliisa Erävalo och Halla Ólafsdóttir, en soloföreställning som sker för en publikmedlem i taget och är en slags exorcism av dans-, ljud- och röstritualer. Spelar den 25-29 augusti.

I september gästas vi av Sticky Drama som sätter upp sin ljudbaserade teaterföreställning The End of Books. Spelar 9-12 sept.

Den 1 oktober är det premiär för vår egna bebis, en tvättäkta uppföljare, Nosferatu 2: vampyrens återkomst. Nosferatu har blivit ännu lite läskigare och vill nu skrämma barn i åldrarna 6-9 år. Denna gång vankas äventyr på annan ort…

Vi avslutar denna brinnande höstsäsong med ett nytt koreografiskt verk av Hagar Malin Hellkvist Sellén. Med utgångspunkt i kvinnors relation till skogen över tid vill hon låta en koreografisk skogskultur ta plats och genom den undersöka hur en fysisk och emotionell förståelse av skogen kan ta sig uttryck. Kvinnor och skog har urpremiär 12 november och spelar till 27/11.

Vi släpper i dagsläget max 8 biljetter per föreställning men håller tummarna för att restriktionerna hunnit lätta till hösten så att vi kan släppa fler. Biljetterna hittar ni på Kulturbiljetter.se som vanligt!

Bye Bitches! <3

Turteatern presenterar ny styrelse

Under gårdagens årsmöte beslutades att Carina Ehrenholm och Fanny Twardomanski sitter kvar i styrelsen och att Fanny tar över ordförandeposten. Nils Poletti står som suppleant. Nya ledamöter är Markus Granqvist och Linda Sandberg. Välkomna och grattis till oss!

• 

• 

• 

• 

• 

Linda Sandberg
är maskdesigner och arbetar som sektionsledare för Mask- och Perukavdelningen på Riksteatern sedan våren 2020. Linda har en bred bakgrund som maskdesigner och har arbetat med produktioner av både fria grupper, länsteatrar och större institutionsteatrar samt med film och fotokonst. Inom film har hon främst arbetat med Roy Anderssons tre senaste filmer. Scenproduktioner värda att nämna är bland andra Vigseln (Turteatern), Rucklarens väg (Malmöopera), Inferno (Dramaten), Orfeus (Orionteatern), Satans demokrati, Visit Q’nos (Turteatern) och På spaning efter den tid som flytt (Orionteatern). Linda var även en av upphovspersonerna till utställningen Ikoner, en utställning om att få finnas, på Fotografiska i Stockholm. 2017 tilldelades hon Teaterförbundets stipendium ur Monica Zacharias minnesfond. Linda har genom åren gjort maskdesign till ett tiotal produktioner på Turteatern och Unga Tur. Foto: Rasmus Berglind

Markus Granqvist
är frilansande scenograf, video- och ljusdesigner verksam i hela Skandinavien. Har över tjugo års erfarenhet inom scenkonst och en kandidatexamen från Dramatiska institutet 2008. Arbetar inom scenkonstens alla fält, teater, opera, dans och musik. Några av de återkommande uppdragsgivarna är Dramaten, Kungliga operan, Det Kongelige Teater (DK), Malmö Opera, Norrlandsoperan, Göteborgsoperan och Stockholms stadsteater. Markus har även arbetat med ett stort antal produktioner inom det fria kulturlivet, framförallt på Turteatern där det blivit över 15 produktioner. Bland andra ”Ferdydurke” och ”Den svenska apans 100 röda drömmar”. 2016 tilldelades han Medeapriset för arbetet med ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen”. Markus arbetar även som gästlärare och handledare på Stockholms konstnärliga högskola och satt 2018-2020 som styrelseledamot i Teaterförbundets yrkesavdelning för scenografer och kostymdesigners. Foto: Fotografica

Fanny Twardomanski
är produktionschef och biträdande teaterchef på Östgötateatern sedan 2018. Hon har också arbetat flera år som producent på Kulturhuset Stadsteatern och var verksamhetsledare och producent på Turteatern mellan 2012-2015. Fanny är utbildad scenkonstproducent vid Stockholms Dramatiska Högskola samt vid Yrkeshögskolan Novia i Finland. Hon lyftes nyligen fram som en av ”framtidens kvinnliga ledare 2020” av Sveriges chefsorganisation Ledarna. Foto: Jonas Jörneberg

Carina Ehrenholm
arbetar som adjunkt i konceptuell scenkonst på Teaterhögskolan i Malmö. Hon har även gjort konstnärliga forskningsprojekt inom Lunds universitet, samt tog sin konstnärliga master i teater där 2014-16. Carina är också frilansande regissör, skådespelare och producent. De senaste åren har hon bland annat arbetat med och utvecklat olika former av ljudverk/dramatiska hörspel samt dramaturgiska modeller för detta. Hon har varit med och startat upp festivalen Transistor och nätverket Transistor Sound, samt är en del i arbetskollektivet Public Plot. Carina var med och startade upp UngaTur, samt var en av de tre konstnärliga ledarna för Turteatern 2008-2013. Foto: Jonas Jörneberg

Nils Poletti
är dramatiker, regissör, skådespelare och teaterchef för Östgötateatern sedan 2018. Han var innan dess Turteaterns konstnärliga ledare i över 10 år. Nils är utbildad vid Teaterhögskolan i Stockholm och har regisserat uppsättningar på bland annat Dramaten och Malmö Opera. Han har arbetat som skådespelare på Strindbergs Intima Teater, Stockholms stadsteater och Dramaten. Han har även tilldelats Svenska Dagbladets Thaliapris (2016), Medeapriset för föreställningen ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” (2016), Expressens teaterpris (2012) och Stockholms stads hederspris (2010). Foto: Jonas Jörneberg