Vilken tur! Då finns det plats för dig på vårens föreställningar av succén SCUM manifestet. Det är inte farligt! Kom!
Turteatern bjuder in två unga författare som på helt olika sätt närmar sig frågor om vår samtid, Kajsa Ekis Ekman och Helena Granström.
Vi tycker oss utläsa en gemensam nämnare för dem båda: Vår tids skräck för att vara ett offer, för att vara beroende av andra människor, för att inte till fullo kunna kontrollera sin tillvaro och sig själv – och följaktligen behovet av att se sig själv som ett ting, en produkt som går att forma och anpassa till önskade ändamål.
Men trots likheter är vi ännu mer nyfikna på deras särart som författare! Därför bjuder vi vid varsitt tillfälle in Kajsa Ekis Ekman och Helena Granström till ett samtal om hur de själva ser på sina respektive författarskap och sin samtid. Samtalen sker i samband med Turteaterns uppsättning av Frankenstein (av Helena Granström), i teaterns foajé.
Kajsa Ekis Ekman måndagen 12 mars ca kl 20.45
Helena Granström tisdagen den 20 mars ca kl 20.30
Förra söndagen hade vi premiär på Frankenstein på Turteatern. Pjäsen bygger på den klassiska romanen av Mary Shelley med samma namn, men är helt nyskriven av Helena Granström. De tre rollerna Upptäcktsresanden, Frankenstein och Monstret spelas av kvinnor, men pjäsen och föreställningen bearbetar tydligt temat ur ett allmänmänskligt perspektiv och lyfter inte fram någon speciell kvinnoproblematik.
Detta verkar inte vara helt lätt att smälta. Är det enbart kvinnor på scen så måste det ju nästan handla om hur det är att vara just kvinna, inte människa. Eller om någon form av relationsproblematik: mor/dotter-, systrar-, vänner- etc.
Lars Ring vill i sin recension i SvD gärna poängtera att de tre rollerna spelas av kvinnor och att det finns ett uppslag för en genusdebatt:
Det faktum att Frankenstein spelas av enbart kvinnor kan få åskådaren att tro att här ska gruppen ännu en gång diskutera kön. Särskilt som monstret självt spelas av en kvinna, Karin Bengtsson.
Men han konstaterar snart att detta inte är uppsåtet:
Så blir det nu inte riktigt. Visst går tankarna till såväl Kaspar Hauser som Eliza Doolittles förvandling – monstret genomgår ju en civiliseringsprocess – men Helena Granström, som dramatiserat texten, stannar ändå kvar vid skildringen av det mänskliga som mekanism och Shelleys diskussion om själ och känslor.
Precis. Jag ville göra en föreställning om att vara människa och där tre karaktärer gestaltar detta på scen. Det intressanta är hur man fokuserar på det faktum att det är tre kvinnor på scen, och att man då automatiskt läser in vissa saker enbart på grund av att de är just kvinnor och inte utifrån föreställningen:
Hon (Monstret) ser ut som en våldtagen flicka: trasiga strumpbyxor, smutsig klänning. Det droppar blod ut hennes mun.
Varför är hon just våldtagen, varför inte bara misshandlad eller kastad nerför ett stup? Monstret har på sig en smutsig, söndertrasad klänning, pumps varav ena klacken är trasig, trasiga nylonstrumpbyxor. Ett stort sår i huvudet. Det är alltså hennes kläder som vittnar om att hon har blivit våldtagen. Det känns ju faktiskt lite sunkigt. För onekligen tankarna till ”skylla sig själv”-retoriken när en kvinna med kort-kort kjol blivit våldtagen. Vad hade hon behövt ha på sig för kläder för att inte associera till sexualiserat våld utan till någonting annat (typ ihjälslagen, olycka eller annat)? Vad hade man gjort för tolkning om Monstret spelades av en man med låt säga en söndertrasad sommarkostym och med bara en sko på fötterna? Vad säger det här om vad en kvinna förväntas vara?
Vidare i Lars Rings recension kan han – trots att han redan konstaterat att det enbart är kvinnor på scen – inte riktigt släppa det faktum att det bara är kvinnor på scen, utan upprepar igen i recensionen:
Också Frankenstein spelas av en kvinna, Andrea Edwards, liksom polarforskaren Walton, Helena Sandström
Och fortsätter senare i recensionen:
Frankenstein och hennes monster är möjligen en skildring av en mor/dotter-relation
Visst handlar tematiken om att skapa liv, men när Frankenstein i en tyst scen böjer sig ner för att försöka kyssa Monstret känns det väl inte så där jätte mor-dotter-relations artat? Handlar inte detta mer om de klassiska roller som kvinnan förväntas spela på en scen?
Även Maria Edström på Kulturnytt är inne på våldtäktstemat:
Och monstret, en kvinna i röd klänning, pumps med en avbruten klack – ett lik efter en kvinna som en sen natt våldtagits, mördats och slängts i en dypöl?
Naturligtvis handlar inte det här om just dessa två teaterrecensenter som råkar göra de här tolkningarna, jag är inte ute efter att peka ut några brister i deras recensioner utan vill belysa hur de, precis som många andra, genomsyras av FÖRDOMAR om kvinnor och de roller kvinnor förväntas spela. Dessa FÖRDOMAR begränsar oss själva och varandra. Precis på samma sätt som när en skådespelare med brun hud och brytning alltid förväntas representera svårigheterna med att vara invandrare, istället för att berätta om hur det är att vara människa, på samma villkor som en vit utan brytning. Eller, i det här fallet, en man.
Carina Ehrenholm, regissör Frankenstein
På torsdag den 8 mars kl 10:00 kör vi första genomdraget inför publik med vår splirrans nya barnföreställning Gåsen. Vill ni komma och titta? Först till kvarn gäller! Föreställningen är för barn mellan 6-9 år.
Info om föreställningen hittar ni här!
Flera recensioner
DN – Exakt lagom frossande i skräck och laboratorieexperiment…Åk till Turteatern så får ni själva se.
SvD – Helena Granström, som dramatiserat texten, stannar ändå kvar vid skildringen av det mänskliga som mekanism och Shelleys diskussion om själ och känslor.
Kulturbloggen – Frankenstein på Turteatern – känns i magen och ibland går det inte ens att titta
Kulturnytt – Frågorna om människan är geni eller språk, om hon skapas i provrör eller i samspel, formuleras så vackert i så väl Frankenstein som Kaspar Hauser.
Borås Tidning – …den här pjäsen är en så påträngande upplevelse att det känns som att man tvingas reflektera över problematiken för första gången.
Juryns motivering lyder:
Roligt och störigt, intressant och respektlöst, kärleksfullt och under året ofta fullbokat. Kultur – och nöjeslivet – eller varför inte bara livet? – förbättras ständigt av en av stans bästa friagrupper.
Vinnaren är….. Turteatern
Nils Poletti och Erik Holmström tog emot priset i lördags kväll den 25 feb.
Vinnare: Turteatern
Nominerade: Ida Therén & Damon Rasti, Slakthuset
Om du köper dina biljetter till Frankenstein innan premiären den 26/2 får du ta del av vårt fantastiska erbjudande: gå 2 betala för 1!
Om du bokar dina biljetter via nortic uppge koden : scum
Köp dina biljetter här!
För alla er som känner att det rycker i TUR-sinnet , men tycker att det är lite långt att komma hit till oss i Kärrtorp för att hämta sina biljetter kommer en glad påminnelse!
Kulturdirekt har en infodisk i kulturhuset som säljer biljetter till alla föreställningar som visas på Turteatern.
Öppettider:
Måndag stängt
Tisdag – Fredag 11.00 – 18.00
Lördag – Söndag 11.00 – 16.00
Du har väl inte missat att turteatern har bilvit nominerad till årets nöjesförbättrare 2011.
Det är nöjesguiden som har nominerat oss till Stockholmspriset.
Nomineringen finns att läsa här:
http://nojesguiden.se/artiklar/stockholmspriset-2011-och-de-nominerade-ar
Den 25 februari utses vinnarna och pris ska delas ut på Nybrokajen 11
Så håll ögon och öron öppna, men framförallt så håll tummarna för att vi kammar hem priset för Årets nöjesförbättrare 2011!
