INTERVJU: Louise Rich
Louise Rich är född och uppvuxen i Köpenhamn. Utbildad i Teatervetenskap vid Köpenhamns universitet och till kulturproducent på Malmö Högskola. Hon kom till Stockholm under en praktik på Malmö Högskola 2007 och blev kvar för att arbete som programproducent för Stockholms Kulturfestival, turnéledare för Cirkus Cirkör och sedan verksamhetsledare för Turteatern.
Louise har arbetat som egenföretagare med större och mindre dans-, cirkus- och teaterproduktioner, samt undervisat på bland annat Stockholms Konstnärliga Högskola och Balettakademin. Hon har en förkärlek för projekt med konstnärligt mod och nyfikenhet till att skapa nytt. Under de sista sju åren har hon också arbetat som producent på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, en mycket komplex arbetsplats i konstant förändring och förnyelse.
När och hur kom det sig att du började jobba på Turteatern och hur länge var du verksamhetsledare här?
Jag började arbeta på Turteatern 2010 efter att ha jobbat i Stockholm i ett och ett halvt år. Jag kände inte till teatern, men hade i Köpenhamn arbetat med många olika fria grupper, ”små storstadsteatrar”, så jag kände till formen och arbetssättet. Jag började med ett vikariat men blev fast anställd när det tog slut. Jag arbetade på Turteatern under en tre år lång period som avslutades med min föräldraledighet 2013. Jag lämnade teatern för att utveckla mitt produktionsbolag och bredda mina erfarenheter och kompetenser.
Vad utmärkte Turteaterns konstnärliga inriktning under din tid på teatern och hur har den eventuellt förändrats?
Jag blev anställd av tre mycket olika konstnärliga ledare som alla ville lyfta teatern till en ny plats på teaterkartan både i Stockholm och Sverige. Stora ambitioner och drömmar.
Under min tid på teatern förändrades den gemensamma ambitionen och målet blev mindre klart. Detta gjorde det svårt att samarbeta och till slut upplöstes treenigheten, jag slutade på teatern och en ny ledning tog över. Mycket bra hade vi åstadkommit tillsammans – men det var dags att gå mot nya utmaningar för alla.
Vad var de största utmaningarna och framstegen under din tid som verksamhetsledare på Turteatern?
När jag började var beslutet just fattat att vi skulle lämna det gamla teaterhuset på torget. Men hur vi skulle göra i det nya huset och vad detta skulle kosta var inte klart.
Första steget var att säkra en ekonomi för projektet och etablera en bra dialog med Svenska Bostäder och våra bidragsgivare Stockholm stad, Region Stockholm och Kulturrådet.
Sedan kom det omfattande arbetet att tömma ett teaterhus som hade fyllts med verksamhet i mer än 30 år… flytta allt som skulle flyttas, kasta allt som inte skulle vara kvar.
Visionen var att vi skulle etablera ett nytt, modernt hus för teater, med flera scener. Det skulle vara ett flexibelt och enkelt hus. Men för att genomföra denna vision hade vi en mycket begränsad budget och ett utmanande samarbete med en hyresvärd som varken hade jobbat med teaterrum förut eller byggt åt en bidragsfinansierad verksamhet. Vi hade många långa och bra samtal med Svenska Bostäder, men också många svåra beslut att ta.
Under samma period etablerade vi en ny grafisk profil: ett nytt visuellt uttryck och loggan med det stora T:t i en vit cirkel.
Turteatern är beroende av kulturbidrag för att kunna bedriva sin verksamhet och därför fick vi, trots att vi inte hade någon scen att spela på, hålla igång vår turnéverksamhet under både riv- och byggperioden.
Under våren 2011 kunde Turteatern till slut invigas, ett nytt teaterhus med ny stil, kaféverksamhet och verkstad. Vi hade nu två scener som kunde bredda teaterns verksamhet och ge plats för samarbeten i framtiden. En ny hemsida och logga såg dagens ljus, nu återupprättade vi ”teatern utan reaktionärer” böjd i rosa neon i foajén. Rosa var den nya färg som skulle fånga publikens uppmärksamhet, något nytt och annorlunda.
Vilken typ av relation hade Turteatern till Kärrtorp?
I allt arbete kring att etablera ett nytt teaterhus i Kärrtorp var det av stor vikt att lyfta fram just Kärrtorp. En förort nära stan, med ett starkt föreningsliv och en tydlig politisk röst. Under denna period planerades också att bygga mycket nytt i området och teatern bidrog till att göra just denna stadsdel till en mera attraktiv plats.
Kom det ofta publik från lokalområdet, hade ni flera programpunkter som inte var föreställningar men som var öppna för allmänheten?
Från och med att det nya teaterhuset var etablerat hade vi en mycket blandad repertoar. UngaTur var en drivande kraft som bidrog till detta tillsammans med det nya kafét som var etablerat i foajén. Både konserter, samtal och mindre föreställningar tog plats i foajén och drog till sig både en lokal publik och den övriga Stockholmspubliken.
På vilket sätt märktes det att Turteatern var en friteater i jämförelse med institutioner?
Under den tid jag arbetade på teatern professionaliserade vi många sätt att arbeta på, vi anställde fler människor som hade tydligt definierade ansvarsområden. Det betydde i slutänden att teatern blev mer lik en institution än en frigrupp där alla gör allt tillsammans.
Vad är en friteaters roll rent konstnärligt i scenkonstbranschen?
Friteatern har ett stort konstnärligt ansvar, som orden ”fri konst”/ ”frihet” antyder. Den har ansvar för att experimentera och utveckla, men främst av allt utmana. Turteatern har alltid som fri teatergrupp förvaltat sitt ansvar för att utveckla teaterkonsten med stort allvar och aldrig gått med på att kompromissa. Starkt formspråk, intellektuell humor med satir och livsglädje. Under den period jag arbetade på teatern bröt vi igenom mediebruset med formstarka, provocerande och djupt politiska budskap, bland annat i SCUM-Manifestet (i samarbete med Counterforce Produktion/CP). Turteatern fick sin plats i Sveriges teaterhistoria.
Vad hoppas du att Teatern utan reaktionärer är om 50 år?
Det är svårt att skriva teaterhistoria men jag tror att Turteatern har kapaciteten att göra det igen, jag ser framför mig att teatern tar plats i det offentliga rummet på något nytt och iögonfallande sätt. Att teatern i Kärrtorp kommer vara en plats för den unga scenkonsten att testa nya drömmar, drömmar som får vingar och flyger högt.
