INTERVJU: Therese Jonasson
Therese Jonasson är kommunikationsansvarig på Turteatern sedan 2013, men för tillfället är hon tjänstledig för att arbeta på Kulturrådet.
Kan du berätta lite om ditt arbete på Turteatern som kommunikationsansvarig?
Jag kom till teatern 2013, då Ramaj höll på att göra en soptipp av stora scen och ett gäng pilska, patetiska Pirinenkaraktärer tassade runt på styltor i stadsdelen utrustade med pilbåge. Vi jobbade ibland utan byxor. Vi hängde i gäng, ibland i Finland, Berlin och på Mysingen. Vi mötte hat och hot med järngaller, bananer och säkerhetsvakt. Vi turnerade till förskolornas gårdar och skickade Frontexsoldater och dinosaurier i separation till gympasalar. Snackade in karaktären Mats, portad från sin egen show i Västerås. Fyllde pärmar med riskanalyser och pressklipp. Kryssade mellan stormar och ovationer. Byggde om teatern till ett tvåvåningshus och ett Kågedalskt helveteshål. Serverade saltgurka i haklapp med Strega i kissankan. Klistrade kroppsbehåring i teaterprogram och sålde mina naglar. Samtalade om estetik och kritik med svenska akademiens ständige sekreterare, träffade Leila Khaled och lärde mig klingonska av Marc Okrand. Skapade ett turistcenter på uppdrag av Sun Ra och slussade in och ut journalister från CNN, Associated Press och Lonely Planet. Gjorde Hemnet-annonserna lite snyggare med Carpe Diem Bitch affischer så att allmännyttan i Söderort kunde säljas lite dyrare. Jobbat mycket i potatistryck och fuskpäls. Hängt i rondeller och tittat på när is smälter (och annat förvärvsarbete). Mottog norskt Ibsenpris i folkdräkt och vandrade i Jotunheimen med Elektra. Gjorde ett grottrejv och var grävling på en photoshoot. Men mest har jag nog jobbat med data.
Vilka perspektiv har varit viktiga för dig i ditt arbete på Turteatern?
Upp-och-ner och spegelvänt.
(olika ord: lust, frihet, skratt, motstånd, mörker, mod, gyckel, solidaritet, extas, rabiat, kollektiv, mindfuck, coctailfrukt)
Hur ser du på relationen mellan sceniskt verk och kommunikation?
Jag ser det inte som två separata delar. Publikarbetet ska vara en del av helhetsupplevelsen. Att alla medborgare tar del av konst är avgörande för att hålla ett samhälle friskt. Konst tränar det abstrakta tänkandet, det kritiska tänkandet, och vårt emotionella känsloliv. Ett samhälle utan konst eller ett samhälle med ett kulturliv bara för en viss samhällsklass är ett farligt samhälle. Vi ska förföra publiken, men inte på ett Wagnerskt sätt stänga in dem och utsätta dem för allkonstverkets påverkan, utan öppna alla dörrar och skapa förvirring, så att konsten kan frigöra folks invanda föreställningar och göra oss till empatiska, kritiska medborgare. Därför jobbar jag för att konsten ska möta människor och människor möta konst.
Om du skulle säga lite om språk och retorik, hur relaterar du till detta i ditt arbete?
Jag har en komplex relation till text, retorik och kommunikation som verktyg. Det kan vara otillgängligt och oerhört tråkigt. Eller så kan det användas som ett påverkans- och maktmedel. Kombinerar man det med andra sinnesintryck kan det bli propaganda. Språk och kommunikation ska i den bästa av världar skapa kännedom, förståelse och insikter men kan lika ofta skapa missförstånd. Det är också obehagligt tätt kopplat till människans känslor, psyke och vår drivkraft att tillhöra en grupp. Detta har fascinerat och upptagit mitt arbete mycket. Jag har jobbat i en pendelrörelse mellan modernisternas motstånd till de fascistiska idealen. Ofta har jag vänt mig till dadaisterna. Kommersiella aktörer utnyttjar kommunikationens inneboende psykologiska kraft för egen vinst. Kulturens publikarbete är inte marknadsföring. Det är ett demokratiskt uppdrag.
Vad är, eller vad borde Turteatern vara?
Turteatern är ett karnevaliskt mellanrum.
