INTERVJU: Mattias Broberg
Mattias Broberg är grafisk formgivare och har skapat affischer till Turteatern sedan 2010. Han ligger bakom teaterns nuvarande grafiska profil.
Jag har stått för utformningen av Turteaterns grafiska material sedan jag flyttade in på ett av teaterns lediga kontor 2010. Samma år fick jag i uppdrag av den dåvarande verksamhetsledaren Louise Rich och ledartrojkan Carina Ehrenholm, Erik Holmström och Nils Poletti att ta fram en ny grafisk profil. Arbetet skulle presenteras i samband med nyinvigningen av teatern efter att den totalrenoverats samma år.
Budskap, färg och typografi
Efter ett antal olika utkast och lek med ordet TUR i det som tidigare kallats TURteatern, föreslog jag att hela namnet skulle skrivas versalt i logotypen men däremot som ”Turteatern” i brödtext. Jag lade dit ett logomärke i form av ett inramat T. Namnet behövde stramas upp – ges seriositet. Inga fler runda, barnsliga söta former. Det övertydliga ”Teatern Utan Reaktionärer” behövde tonas ner. Teaterns ledning och det som producerades på de två scenerna, höll de politiska plakaten högt nog ändå, utan att vi behövde krama 70-talet mer än nödvändigt. Jag har alltid spanat lite på tysk teaterformgivning – framförallt Volksbüne i Berlin, och hade länge varit sugen på att få kombinera den sortens tydliga och framträdande typografi med att blanda in lite 70-tals-punk-fanzine-estetik. Svartvitt plus en dekorfärg.
Första året körde vi med en rödrosa lysfärg, PMS 805, men den var svår att få till i tryck. Vi bytte istället till den helrosa lysfärgen 806 som numera är teaterns signum. En majoritet av affischmotiven har varit illustrationer skapade med renskalad vektorgrafik. I flera produktioner har endast pjästiteln typograferats i svartvitt rakt upp och ner, som till exempel affischerna till SCUM-Manifestet och Juliette.
Rubriktypsnittet som alltid används är ett starkt versalt teckensnitt som heter PAG Revolution. Originalfonten är justerad så att den ska fungera bättre i Turteaterns produktioner. Jag har sänkt höjden på Å Ä Ö och bland annat höjt upp den fula låga klacken i G. Brödtypsnittet har genom åren varierat från Helvetica till olika former av OCR- och Typewriter-typsnitt.
Politik, scenkonst och trender i grafisk form
Under åren har produktionerna och tankarna kring hur man marknadsför en fri teatergrupp varierat. Men den grafiska profilen har förhoppningsvis med versal och färgsnål envishet hjälpt till att hamra in namnet Turteatern i Stockholmarnas medvetande de senaste tio åren.
Kåren av formgivare föryngrats ständigt, och i takt med det, även det grafiska uttrycket. Varje generation vurmar och formas av den stil och grafiska kultur som de själva hade omkring sig när de växte upp. Just nu är det den senare delens åttiotalsestetik, tillsammans med första delen av nittiotalets mjukvaruformade typografi som gäller. Man bryter omedvetet eller medvetet mot typografiska regler och färglära. Man vill att det ska spreta digitalt. Det har blivit vanligare att jobba med rörlig grafik för strömning i sociala medier, med ambitionen att överföra detta till affisch och trycksaker. Det skapar ibland ett spännande formspråk som kan anses nyskapande. Den europeiska och anglosaxiska traditionen utmanas numera med inslag av till exempel mellanösternestetik. Även unga artist- och musiktrender påverkar i hög grad hur man väljer att förpacka scenkonst idag.
Politiskt har scenkonsten de senaste åren handlat mycket om feminism, hbtq och etnicitet, och mindre om klass. Fallossymboler har bytts ut mot vaginor. Andelen kvinnliga formgivare och illustratörer har ökat i samma takt som andelen kvinnor inom scenkonsten. Kulturinstitutioner och frigrupper vars konstnärliga ledning är yngre, anlitar också gärna formgivare som jobbar helt grafiskt och illustrativt. Trenden med fotografiska affischer dominerar av tradition fortfarande de gamla institutionerna. Där är majoriteten av publiken äldre och de möts oftast av en affisch med porträttfoto istället för avantgarde.
