INTERVJU: Fanny Twardomanski
Fanny Twardomanski var verksamhetsledare och producent på Turteatern mellan 2012-2015. Hon genomförde sin praktik från StDH på Turteatern där hon tog fram en ny organisationsform för teatern som sedan genomfördes. Den innebar specialiserade kompetenser, stärkt visuell och konstnärlig identitet för teatern och förbättrade villkor för personalen. Personalen går från osäkra projektanställningar med obetald semester till fasta tillsvidareanställningar och likalönsprincip.
Fanny är just nu produktionschef och biträdande teaterchef på Östgötateatern sedan 2018. Hon har också arbetat flera år som producent på Kulturhuset Stadsteatern. Fanny är utbildad scenkonstproducent vid Stockholms Dramatiska Högskola samt vid Yrkeshögskolan Novia i Finland. Hon lyftes nyligen fram som en av ”framtidens kvinnliga ledare 2020” av Sveriges chefsorganisation Ledarna.
När och hur kom det sig att du började på Turteatern?
Jag träffade Nils Poletti i ett första majtåg samma år som jag flyttade till Sverige och vi bestämde oss för att jobba ihop i ett par projekt. Som examensarbete från StDH tog jag fram ett förslag på omorganisation av Turteaterns verksamhet som styrelsen och ledningen ville genomföra och jag stannade kvar som verksamhetsledare.
Vad var din vision för teatern när du utsågs till verksamhetsledare?
Att skapa en trygg organisation för medarbetare som håller för utmanande scenkonst.
Du har även arbetat som produktionschef och producent på större teaterinstitutioner. Vad anser du är frigruppens privilegier respektive utmaningar i jämförelse med institutionens?
Det är till mycket frågan om helt skilda världar. På Turteatern finns möjligheten att arbeta sida vid sida med likasinnade mot ett gemensamt mål. Allas insats är lika viktig och arbetet varar dygnet runt för vi bär det med oss i hjärtat.
Det är en plats som tillåter hundar och barn när det kniper. En fristad för tankar och idéer som till en början kan verka omöjliga eller vansinniga men som oftast går att förverkliga. Det är en plats för det andra som inte ryms inom institutionens ram.
Vilka ingredienser behövs för att forma en modig och konstnärligt fri teater?
Medvetenhet, galenskap och hängivenhet.
Hur skulle du beskriva Turteatern i förhållande till resten av scenkonstsverige?
Turteatern är i en unik position i förhållande till övriga frigrupper i att den är näst äldst i Stockholm och samtidigt den som har rört sig med tiden och varit modig. Låtit sig lämnas över i nya händer då det har varit dags. Att ta trappan ner till foajén från kontoret är en unik händelse varje kväll då publiken, beroende på kvällens utbud varierar. Turteatern har lyckats förföra den för alla andra teatrar så svårflörtade besökaren – den som är mellan 25 och 45 år gammal.
Hur ser du på frigruppens roll idag och i framtiden?
Frigrupperna är utrotningshotade i städer som växer. Vi måste värna deras existens. Så att scenkonsten kan fortsätta vara fri och tillgänglig för alla.
Vad var de största utmaningarna och framstegen under din tid som verksamhetsledare på Turteatern?
Jag och Therese, kommunikationsansvarig, gav oss själva uppdraget att spela med samma beläggning som Stockholms stadsteater och lyckades! 98% beläggningsgrad på stora scen.
Vad saknar du mest?
Medarbetarna och publiken.
Vad ska en teater utan reaktionärer vara?
En plats för respektlös kärlek till scenkonst.
Vad hoppas du att Teatern utan reaktionärer är om 50 år?
En plats för konstnärskap att etablera sig – Turteatern ska vara en stabil grund för personer som påbörjar och utvecklar sin konstnärskarriär.
