Turteatern

 

”Hör på. Den första människa som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga ”Detta är mitt” och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare.”
-JJ Rosseau

Vad betyder det att ge? Att få? Att äga? Att ägas? Och hur ser modern dans egentligen ut? I Common Sense Project förvandlas teatern till en öppen marknad bortom den rådande marknadslogiken, upphovsrätten och alla outtalade sociala regler.

Föreställningen är en karbonkopia av originaluppsättningen. Sharing is caring. Varje gång stycket framförs auktioneras rättigheterna ut till publiken. Sedan 2011 har den kopierats i Tyskland, Estland, Belgien, Spanien, Italien, Frankrike, Schweiz…. Turteatern vann auktionen under en uppsättning i Finland och bjuder nu in till Sverigepremiären i ”regi” av Nils Poletti.

 

 

”Regi”: Nils Poletti
Medverkande: Nils Poletti, Rebecca Westholm
Av: Laura Kalauz och Martin Schick

Ca 70 min inklusive 2 korta pauser. Spelas på Turteaterns foajéscen. KaféT öppnar 1 timme innan föreställning och säljer mat, fika och dryck (paustillstånd).

 

PREMIÄR 4 april kl. 19.00
Spelas: 10, 11, 12, 15, 16, 24 april kl. 19.00

Pris: 200 kr (Reapris: ange rabattkoden REA när du betalar via Kulturbiljetter.se)
Student/pensionär: 100 kr

Biljetter: Kulturbiljetter.se

 

Läs mer om CMMN SNS PRJCT på Kalauz/Schick webbplats

All that unspoken agreements upon which we relate to each other, all of the criteria by which we act and think and according to which we make decisions, all habits and conventions that influence our doings, all of the things that we take as “normal” and about which we say “of course” and we no longer question. Welcome to the world of “common sense”.

The theater becomes an arena of free trade and adventure, a space between voyeurism and participation, an ode to incompleteness.

If you call it a theater piece, you affirm. If you call it not a theater piece, you negate. Beyond affirmation and negation, what would you call it?

Recensioner från origialuppsättningen i Tyskland:

“A brilliant work, which proves that todays political performance does not need a pointing finger.” (Der Standard)

”“CMMN SNS PRJCT” put patterns of human communication to the test and investigate the gaps that are created through idiosyncratic relationships of exchange. Watching the duo is a wonderfully bizarre experience; they use their brilliant wit to seduce the audience into thinking. It’s all you can expect in a great performance.” (Hamburger Abendblatt)

”In their CMMN SNS PRJCT Laura Kalauz and Martin Schick welcome their audience almost naked, handing out small presents. Physical exposure and the generous transfer of goods are two channels of communication that seem to work everywhere. Together they form the starting point of a journey through social mechanisms that are hardly questioned at all as the basis of social action.” (Till Claassen, Freischwimmer)