Nu spelar vi SCUM igen! Alla biljetter för kvinnor är tyvärr slutsålda – men vi har några biljetter kvar till männen.
Vi försöker få till fler föreställningar i augusti – datum för dessa kommer senast i början av maj.
Välkomna till Turteatern och SCUM-Manifestet!
Läs recensionerna av Gåsen här:
SvD – ”Det är mycket som är skojigt i Turteaterns Gåsen för barnpublik (6–9 år), men det allra roligaste är nog att barnen tillåts ta sådan rejäl plats i föreställningen…” / SvD Karin Helander
DN – ”Roligt, drastiskt och välspelat har det blivit när Basiles saga knådas om en aning och beskriver hur fattiga Lolla sliter hund i vapenfabriken…” / DN Pia Huss
Expressen – ”Barnen sväljer finkulturen utan att blinka och föräldrarna skrattar åt bajset.
Det är inte annat än genialt.” / Expressen Hanna Höglund
Kom hit och prova dans- och teaterlek, barn-karaoke, eller varför inte vara med att bygga Turteaterns egen gås?
Pris: 120 kr per barn
Fika ingår!
Ca 2 timmar med föreställning.
Köp biljett till Gåsen och påskpyssel här!
Nu åker SCUM-Manifestet ut på turné!
Den 13 & 14 april är SCUM-Manifestet inbjuden till Uppsala stadsteaters internationella scenkonstfestival TUPP. I år har festivalen fokuserat sig på föreställningar som provocerar och försöker göra skillnad. Så för er som inte lyckats få en biljett här finns chans att boka till TUPP-festivalen! Läs mer
Vilken tur! Då finns det plats för dig på vårens föreställningar av succén SCUM manifestet. Det är inte farligt! Kom!
Turteatern bjuder in två unga författare som på helt olika sätt närmar sig frågor om vår samtid, Kajsa Ekis Ekman och Helena Granström.
Vi tycker oss utläsa en gemensam nämnare för dem båda: Vår tids skräck för att vara ett offer, för att vara beroende av andra människor, för att inte till fullo kunna kontrollera sin tillvaro och sig själv – och följaktligen behovet av att se sig själv som ett ting, en produkt som går att forma och anpassa till önskade ändamål.
Men trots likheter är vi ännu mer nyfikna på deras särart som författare! Därför bjuder vi vid varsitt tillfälle in Kajsa Ekis Ekman och Helena Granström till ett samtal om hur de själva ser på sina respektive författarskap och sin samtid. Samtalen sker i samband med Turteaterns uppsättning av Frankenstein (av Helena Granström), i teaterns foajé.
Kajsa Ekis Ekman måndagen 12 mars ca kl 20.45
Helena Granström tisdagen den 20 mars ca kl 20.30
Förra söndagen hade vi premiär på Frankenstein på Turteatern. Pjäsen bygger på den klassiska romanen av Mary Shelley med samma namn, men är helt nyskriven av Helena Granström. De tre rollerna Upptäcktsresanden, Frankenstein och Monstret spelas av kvinnor, men pjäsen och föreställningen bearbetar tydligt temat ur ett allmänmänskligt perspektiv och lyfter inte fram någon speciell kvinnoproblematik.
Detta verkar inte vara helt lätt att smälta. Är det enbart kvinnor på scen så måste det ju nästan handla om hur det är att vara just kvinna, inte människa. Eller om någon form av relationsproblematik: mor/dotter-, systrar-, vänner- etc.
Lars Ring vill i sin recension i SvD gärna poängtera att de tre rollerna spelas av kvinnor och att det finns ett uppslag för en genusdebatt:
Det faktum att Frankenstein spelas av enbart kvinnor kan få åskådaren att tro att här ska gruppen ännu en gång diskutera kön. Särskilt som monstret självt spelas av en kvinna, Karin Bengtsson.
Men han konstaterar snart att detta inte är uppsåtet:
Så blir det nu inte riktigt. Visst går tankarna till såväl Kaspar Hauser som Eliza Doolittles förvandling – monstret genomgår ju en civiliseringsprocess – men Helena Granström, som dramatiserat texten, stannar ändå kvar vid skildringen av det mänskliga som mekanism och Shelleys diskussion om själ och känslor.
Precis. Jag ville göra en föreställning om att vara människa och där tre karaktärer gestaltar detta på scen. Det intressanta är hur man fokuserar på det faktum att det är tre kvinnor på scen, och att man då automatiskt läser in vissa saker enbart på grund av att de är just kvinnor och inte utifrån föreställningen:
Hon (Monstret) ser ut som en våldtagen flicka: trasiga strumpbyxor, smutsig klänning. Det droppar blod ut hennes mun.
Varför är hon just våldtagen, varför inte bara misshandlad eller kastad nerför ett stup? Monstret har på sig en smutsig, söndertrasad klänning, pumps varav ena klacken är trasig, trasiga nylonstrumpbyxor. Ett stort sår i huvudet. Det är alltså hennes kläder som vittnar om att hon har blivit våldtagen. Det känns ju faktiskt lite sunkigt. För onekligen tankarna till ”skylla sig själv”-retoriken när en kvinna med kort-kort kjol blivit våldtagen. Vad hade hon behövt ha på sig för kläder för att inte associera till sexualiserat våld utan till någonting annat (typ ihjälslagen, olycka eller annat)? Vad hade man gjort för tolkning om Monstret spelades av en man med låt säga en söndertrasad sommarkostym och med bara en sko på fötterna? Vad säger det här om vad en kvinna förväntas vara?
Vidare i Lars Rings recension kan han – trots att han redan konstaterat att det enbart är kvinnor på scen – inte riktigt släppa det faktum att det bara är kvinnor på scen, utan upprepar igen i recensionen:
Också Frankenstein spelas av en kvinna, Andrea Edwards, liksom polarforskaren Walton, Helena Sandström
Och fortsätter senare i recensionen:
Frankenstein och hennes monster är möjligen en skildring av en mor/dotter-relation
Visst handlar tematiken om att skapa liv, men när Frankenstein i en tyst scen böjer sig ner för att försöka kyssa Monstret känns det väl inte så där jätte mor-dotter-relations artat? Handlar inte detta mer om de klassiska roller som kvinnan förväntas spela på en scen?
Även Maria Edström på Kulturnytt är inne på våldtäktstemat:
Och monstret, en kvinna i röd klänning, pumps med en avbruten klack – ett lik efter en kvinna som en sen natt våldtagits, mördats och slängts i en dypöl?
Naturligtvis handlar inte det här om just dessa två teaterrecensenter som råkar göra de här tolkningarna, jag är inte ute efter att peka ut några brister i deras recensioner utan vill belysa hur de, precis som många andra, genomsyras av FÖRDOMAR om kvinnor och de roller kvinnor förväntas spela. Dessa FÖRDOMAR begränsar oss själva och varandra. Precis på samma sätt som när en skådespelare med brun hud och brytning alltid förväntas representera svårigheterna med att vara invandrare, istället för att berätta om hur det är att vara människa, på samma villkor som en vit utan brytning. Eller, i det här fallet, en man.
Carina Ehrenholm, regissör Frankenstein
På torsdag den 8 mars kl 10:00 kör vi första genomdraget inför publik med vår splirrans nya barnföreställning Gåsen. Vill ni komma och titta? Först till kvarn gäller! Föreställningen är för barn mellan 6-9 år.
Info om föreställningen hittar ni här!
Flera recensioner
DN – Exakt lagom frossande i skräck och laboratorieexperiment…Åk till Turteatern så får ni själva se.
SvD – Helena Granström, som dramatiserat texten, stannar ändå kvar vid skildringen av det mänskliga som mekanism och Shelleys diskussion om själ och känslor.
Kulturbloggen – Frankenstein på Turteatern – känns i magen och ibland går det inte ens att titta
Kulturnytt - Frågorna om människan är geni eller språk, om hon skapas i provrör eller i samspel, formuleras så vackert i så väl Frankenstein som Kaspar Hauser.
Borås Tidning – …den här pjäsen är en så påträngande upplevelse att det känns som att man tvingas reflektera över problematiken för första gången.
Juryns motivering lyder:
Roligt och störigt, intressant och respektlöst, kärleksfullt och under året ofta fullbokat. Kultur – och nöjeslivet – eller varför inte bara livet? – förbättras ständigt av en av stans bästa friagrupper.
Vinnaren är….. Turteatern
Nils Poletti och Erik Holmström tog emot priset i lördags kväll den 25 feb.
Vinnare: Turteatern
Nominerade: Ida Therén & Damon Rasti, Slakthuset
