VI INSPIRERAS AV: Markus Öhrn, Institutet
Markus Öhrn är videokonstnär och teaterregissör, utbildad på Konstfack i Stockholm. Hans första teaterregiarbete var Conte d’Amour, som hade premiär i Berlin i maj 2010. Den sattes upp i samarbete mellan Institutet, finländska Nya Rampen och Ballhaus Ost i Berlin.
Markus Öhrn är sedan 2018 konstnärlig ledare för teatergruppen Institutet, som 2018/2019 flyttade från Malmö till Vitsaniemi i Övertorneå kommun.
Vilka konstnärliga frågor är du upptagen av just nu?
Jag är upptagen av samma frågor som jag arbetat med de senaste 15 åren, familjen, våld i nära relationer, patriarkala maktstrukturer, religiösa sekter och min mormors sista önskan på dödsbädden.
Hur ser du på förutsättningar för scenkonst i relation till den konstnärliga praktiken? Ser du att du kan praktiskera din konstnärliga praktik med de förutsättningar som finns i dag? (med förutsättningar tänker vi på tex offentligt stöd, politik, tillgång till lokaler mm.)
Jag har medvetet anpassat min och Institutets konstnärliga praktik till de förutsättningar som råder, det var därför som jag flyttade verksamheten upp till Tornedalen där jag är uppväxt och här har vi mycket bra och prisvärda lokaler i en skola som vi delar med den lokala byaföreningen. Detta gör att våra fasta kostnader är låga och vi har mer resurser till det konstnärliga arbetet och produktionerna. Men det är klart att vi är underfinansierade som alla andra frigrupper i Sverige.
Ser du på ditt projekt som politiskt? Vad lägger du i begreppet ”politisk teater”?
Jag ser absolut på min och Institutets verksamhet som politisk och kulturpolitisk på samma gång, vi har visat visat att det går utmärkt att producera och presentera samtida experimentell scenkonst på norrbottens glesbygd som är relevant för både en lokal publik från tornedalen och europeisk scenkonstpublik på det stora festivalerna som Wiener Festwochen, Impulse festival osv. Jag anser personligen att all konst är politisk, även den mest kommersiella musikalerna som jag själv anser är helt motbjudande är politisk, men den för inte den politik som jag står för.
Kan du säga lite om relationen mellan det lokala och mötet med den lokala teaterpubliken och konstteatern i Vitsaniemi?
Institutet har arbetat metodiskt och målmedvetet sedan flytten 2018 från Malmö till Vitsaniemi med att få den lokala och regionala publiken att känna sig lika välkomna som en tillrest nationell eller internationell publik, ett arbete som verkligen har burit frukt och vi har nu en trogen lokal publik som kommer på alla våra arrangemang. Viktigt har varit att initiera samtal och diskussioner om konst och scenkonst i samband med våra arrangemang, samtal där alla ska känna sig välkomna och lyssnade på oavsett bakgrund eller livserfarenhet.
Vi inkluderar ofta lokala aktörer från byn i våra produktioner, vår vaktmästare är en pensionär från byn och dessa kontaktytor har skapat grunden för en fin och respektfull relation med människor här uppe. Om vi behöver snickare eller annan hantverkare så använder vi oss alltid av lokala resurser så att vår verksamhet bidrar till sysselsättning här på plats. Byaföreningen som vi delar lokaler med har varit helt central för vår lyckade etablering i Vitsaniemi, vi hjälps åt med praktiska saker och har en nära och fin relation som skapat många fina ringar på vattnet.
