Turteatern

Teatern utan reaktionärer 1970-1977

”Vet ni vad man döpt Dramaten till? Konservhuset
Vet ni vad man skulle kunna kalla TV? Jo, tvestjärt med anal ett och anal två.

Så kan det låta medan teterkollektivet TUR-teatern ställer upp för gruppfoto.TUR-teatern är nyaste teatern i de äldsta lokalerna: Nedlagda Marsyas i källarvalv från 1400-talet i Gamla stan. Kollektivet består av Christer Boustedt, Lena Dahlman, Gösta Ekman, Leif Frostenberg, Thor Hartman, Tommy Johnsson, Malle Jöever, Sten Lonnert, Sonja Lund och Torsten Wahlund. Alla beprövade skådespelare och regissörer som lämnat institutionsteatrarna . För att göra som dom vill.”


Turteatern startades 1970 av en grupp skådespelare och regissörer från Stockholms Stadsteater som ville bryta sig loss från institutionsteaterns ofrihet och bilda en kollektivt ledd fri teatergrupp. De tog över den gamla avant-gardescenen Marsyasteatern på Österlånggatan 13 i Gamla stan. Första premiären skedde på hösten 1970 av föreställningen De bordlagda av Birger Norman med Tommy Johnsson och Sonja Lund i rollerna. 

Gruppen ville bli sina egna teaterdirektörer. En av grundarna berättar att drivkraften för Turteaterns medlemmar låg i att få vara med och forma den teater de jobbade på och få möjlighet att själva påverka organisationen både konstnärligt och ekonomiskt. Grundandet beskrivs då som ett helt nytt experiment inom branschen. Turteaterns uppgift var att genom sin konstnärliga verksamhet arbeta för ett samhälle som är grundat på jämlikhet och mänsklig solidaritet. En annan grundprincip var att “kollektivet går före individen”. I ett programblad skrivs:

” Vår målsättning är att göra teater för dem som av olika anledningar står utanför eller känner sig främmande inför den kulturpolitik som bedrivs av institutionsteatrarna.”

Gruppen var som alla andra fria grupper på den tiden en teater med klart vänsterpolitisk inriktning – en Teater Utan Reaktionärer. Gruppens egen ”nisch” var kritik från vänster av det då statsbärande Socialdemokratiska partiet och dess förlängda arm – LO. 

Alla var konstnärligt och ekonomiskt ansvariga. Den nystartade teatern fick i början avslag på sina bidragsansökningar men Marsyasscenen fick 150 000 kr från Stockholms stad. De spelade första året 250 föreställningar, 100 på teatern och 150 i övriga landet. Likalönsprincip rådde och alla tjänade 2 000 kr i månaden (avtalsenlig minimilön på den tiden var 2 500 kr). Gruppen skulle även, två månader om året, stå till förfogande för Dramatiska institutet som lärare.

På den tiden stod inte institutionsteatrarna högt i kurs och många hade en stor önskan om att få jobba i en frigrupp efter utbildningen. Året efter att Turteatern bildades startades Fria Pro-teatern av avhoppare från Dramaten. Turteatern fick många jobbansökningar både från skådespelare och musiker. Andra som var aktiva på Turteatern under de tidiga åren var Anders Granell, Rolf Larson, Ann Falk, Peter Edding, Anna Sällström, Paula Brandt, Peter Schildt, Bernt Ström, Marianne Nordwall. Karin Lingtorp, Börge Jansson, Görel Schönbäck. Lasse Werner, Janne Carlsson och Gösta Wälivaara.

Turteaterns andra produktion var Sara Lidmans pjäs MARTA MARTA i regi av Gösta Ekman. Pjäsen som hade underrubriken ”en folksaga” var en allegori om folket, arbetarrörelsen och kapitalet, där striden stod om skogen och om att återta den från kapitalet.

Teaterns uppsättningar fick oftast positiva recensioner i tidningar men gruppen får också kritik för att var “för politiska”. Gruppen turnerar och spelar ofta på alternativa platser såsom en nedlagd Konsumbutik, på sjukhus, i maskinhallar, fängelser och på gator och torg. Att spela 250 föreställningar om året, varav 150 på turné innebar mycket resande. Ett av de län gruppen kom att spela mycket i var Värmland. De hade etablerat goda kontakter med lokala arrangörer och landstinget och beslöt då att koncentrera allt turnerande dit. De köpte ett stort hus i Östanås, strax norr om Molkom. Ur detta föddes en önskan hos en del av gruppmedlemmarna att slippa pendlandet. Några medlemmar valde då att bosätta sig där permanent och bilda Turteaterns regionteater i Värmland.

En natt vaknade TURmedlemmen Anders Granell av att känna en pistolpipa i nacken. Ett tiotal poliser hade stormat Turteaterns lokaler och lägenheten ovanför som några av teaterarbetarna bodde i. Ett tiotal medlemmar häktades och förhördes. Senare fick de veta att polisen hade sökt terrorister i samröre med RAF och anhängare till Bader-Mainhof. ”Vi sysslar ju bara med barnteater…” sa Granell i en intervju i DN, april 1977.

Samma år inser gruppen att lokalerna i Gamla stan måste renoveras. Det sprang råttor överallt säger en av gruppens originalmedlemmar. De började då fundera på hur man kan komma närmare publiken. Detta blir startskottet för flytten till Kärrtorp och begreppet ”förortsteater” myntas.

Fortsättningen på denna historia och mycket mer kommer du att kunna följa i nästa del av antologin som publiceras i augusti.