Susie Wangs skräckmuseum till Turteatern
Mumiebrun är den andra delen i Susie Wangs skräcktrilogi om människans förhållande till naturen. Med kroppen som en metaforisk utgrävningsplats utövar Susie Wang en typ av omvänd arkeologi, där primitiva krafter letar upp människor och drar dem ner till sin egna värld. Wow. I april kommer hon till turteatern med sin nya föreställning!

Margit befinner sig på ett museum, och betraktar utställda föremål som plötsligt attackerar henne.
– Aj, säger Margit.
– Vad var det jag sa, säger museivakten.
Publiken ser in i ett museum där abstrakta objekt från det förflutna och/eller rymden visas. Museivakten varnar om ett mycket gammalt och mycket djupt hål i golvet. När vakten inte är närvarande går hålet till
attack och föreställningens handling tar en dramatisk vändning.
- Utsedd till en av årets bästa föreställningar 2018 av Norsk Shakespearetidsskrift.
- Nominerat till Oslopriset i kategorin årets scenkonst 2018.
The Norwegian theater company Susie Wang has abandoned the performance-oriented post-dramatic tradition, making mimetic theater that treats fiction with sincerity. With its hyper realistic environments and driving narratives, they create an absolutely unique performative language where the everyday, absurd and monstrous combine in unforeseen ways.
Susie Wang´s performances play with a theatrical “almost-reality” that does not distinguish between the natural, unnatural and supernatural. By transferring power from the human and psychological to the cosmic, Susie Wang allows extraneous and invisible powers to take control of the action, and the characters stand back, powerless. Mumiebrun carries allegories, hallucinations, dreams and horror.
Koncept: Susie Wang
Text, regi: Trine Falch
Scenografi: Bo Krister Wallström Lyd
Musik och ljudesign: Martin Langlie
Ljusdesign: Phillip Isaksen, Bo Krister Wallström
SFX / Special Effects: Fanney Antonsdottir
Skådespelare: Valborg Frøysnes, Kim Atle Hansen, Mona Solhaug.
Statister / Extras: Trine Falch, Phillip Isaksen, Martin Langlie, Mari Strand Ferstad
Med stöd av: Norsk kulturråd, Dramatikkens hus