I “Svenskar på internet” tillbringar vår huvudperson sina sista dagar i livet med att doomscrolla på nätet. Det är något ruttet i konungariket Sverige, eller åtminstone om man bedömer oss utifrån det vi skriver och gillar på internet. Det grafiska våldet, som bara är ett knapptryck bort, vilt påhejjat av de anonyma massorna. Alla influencers som hatar invandrare och alla AI-videor som spär på den polariserade debatten.

Borta på perrongen tittar alla snett ner i sin egen avgrund.

En bottenlös ilska. En klaustrofobisk ensamhet. Vår sjukling är fast i sin sjukhussäng. Men lika bra är väl det, då finns det i alla fall en ursäkt för att inte göra något åt hur fucked samhället är. Ibland kommer besök. Men det är inte särskilt uppskattat. Alla bryr sig ändå bara om sig själva och om tjugofem år finns det ingen vinter längre.

Juste. Kanske lika bra att ha cancer istället?

Manus: Raoul Ek
Regi: Lukas Schottenius
Scenografi: Erik Porne
Dockor: Elsa Pellas & Emilia Olsen
Kostym: Elsa Pellas
Mask: Emilia Olsen
Ljud: Klas Hasselrot
Ljus: Ida Wenger
Dramaturgi: Kristine Brusdal
Körteknik och teknisk assistans: Ebba Irrestad
På scen: Sevar Georgiev Georgiev, Merete Lindholm, & Arvid Westberg

Tack till Hedda Paulsen för dockrådgivning.

”Svenskar på internet” är en del av Too Late.

Om regissören: Lukas Schottenius går tredje året teaterregi på Stockholms konstnärliga högskola. Han är en regissör med stor kärlek för textbaserad teater och att tänja på den formens gränser. Han har regisserat både klassiker och nyskrivet men gemensamt för verken är att de kretsar kring det relationella. Vad gör vi med och mot varandra – och varför? 

Han gjorde sin regidebut på Teater Reflex 2018 med en genomlysning av Salome av Oscar Wilde och har därefter regisserat Antigone (2022) och Måsen (2024) samt ett antal mindre projekt och produktioner inom ramen för utbildningen. Han har också varit en del av UngaTur och arrangerat Paradiso-festival på Turteatern sommaren 2019, så det här är ett kärt återseende. Förra året var han både regiassistent på Confidencen för Don Giovanni och på Göteborgs stadsteater för Måsen. Sammanhang som tydliggjorde vad som är viktigt i scenkonst oavsett form – nämligen aktion och att förankra verket i samtiden. Så även nu i galen, politisk, dockteater för vuxna.